Sportstugemuséet - Årstastugan

en levande bild av sommarnöjet för 90 år sedan

Hur det började år 1929…
1929 stod de första cirka 400 s k sportstugorna i Årsta Havsbad redo att ta emot sina semesterfirare. Den nya grusvägen mellan Dalarövägskorset och Berga bro var framdragen, busstrafiken från järnvägsstationen i Västerhaninge var etablerad, sommarvattnet var påsläppt och butiker hade öppnat. Brädgård och förvaltning fanns på plats. Allt var väl förberett.

Sportstugespekulanterna reste i gratisbussar till den nya sommarstaden som HSB och dess VD, arkitekt Sven Wallander, skapat vid Horsfjärden för medlemmarna.

Flyttlassen kom snart i deras släptåg. De nyuppförda stugorna befolkades med trångbodda storstadsbor, som tog sin nya lagfästa rättighet - semesterveckan - i anspråk för rekreation i frisk natur.

...och hur det ser ut nu inför 2000-talet
Under årens lopp har antalet stugor i Årsta Havsbad ökat till cirka 800. De tio grundtyperna har byggts till eller ersatts av moderna minivillor, allt efter ägarnas krav och möjligheter. Elektricitet och vatten har dragits in och isoleringen har förbättrats. Färgsättningen är avreglerad.

Den ursprungliga likformigheten har ersatts av en fantasifull mångfald i arkitektur och kolorit.

Trenden går mot att alltfler stugor tjänar som permanentbostäder

De HSB-ritade sportstugorna är goda exempel på praktisk beboelighet i funktionalismens anda. Den enkla exteriören har harmoniska proportioner. Interiörens varmbruna pärlspontpanel och de spegelförsedda dörrarna ger ett varmt och hemtrevligt intryck. Materialkvaliteten är hög.

En kultur värd att bevara

Idag är de flesta av de ursprungliga stugorna till oigenkännlighet ombyggda eller rivna. Museistugan har under alla år tjänat som en av Dagens Nyheters uthyrningsstugor, och är därför oberörd av all ”modernisering”.

Då verksamheten upphörde och uthyrningsstugorna försåldes kändes det angeläget att bevara en av dem åt eftervärlden. Årstastugan skänktes till samfällighetsföreningen och flyttades till sin nuvarande plats.

Sportstugan och sommarnöjet har efter 70 år förankrats i vår kultur.

Stuga typ 5 var den vanligaste av de tio stugmodellerna med cirka 30 % av samtliga stugor.

Stugorna ritades av HSB:s arkitekt Osvald Almqvist och tillverkades vid HSB:s snickerifabrik Borohus.

Färdig stuga, måla själv eller byggsats
Stugorna kunde köpas i tre alternativa stadier och två alternativa utföranden:

  • Alternativ I:. fullt färdig stuga

  • Alternativ II:. köparen målade själv

  • Alternativ III:. byggsats för självbygge

  • Alternativ A:. sommarbonad

  • Alternativ B:. bättre ombonad

I alternativ III, byggsats för självbygge, ingick monteringsfärdiga väggstycken i standardutförande, liksom cement, sand, glas, plåtbeslag m m. Verktyg, spik och färg fick köparen hålla sig med själv.

Med alternativ A, sommarbonad, avsågs helt oisolerade väggelement, medan det i alternativ B, bättre ombonad. ingick en fyllning av torvströ i väggarna.

Sommarvatten hämtas i tappkran vid tomtgräns, slaskvatten hälls ut i grop på tomten, gemensam torrklosett och soptunna finns i kvarteret.

Inredning och utrustning

Väggar i laserad pärlspont, tak i vitmålad dito. Fernissade plankgolv. Laserade spegelförsedda dörrar. Enkla fönster med invändigt laserade ramar och karmar.

Två fasta garderober. Skafferi med vädringsfönster. Plåtklädd sval-låda med lucka i köksgolvet.

Vedspis på benställning med två ringar och ugn. Plåtskorsten och golvplåt.

Kostnader år 1934 för stugtyp nr 5

Vilka bodde i Årsta Havsbad från början...
”Typograf Gustaf Andersson med fru Ester från Lundagatan” utgjorde på 1930-talet den vanligaste familjen (vad titel, för- och efternamn samt Stockholmsadress beträffar) i Årsta Havsbad.

Med räddningen av Årstastugan kan vi uppleva hur ”familjen Andersson” för 70 år sedan tillbringade sin fritid.

Hur de bar in vatten, hur de förvarade sina färskvaror under luckan i köksgolvet och hur de lagade sin mat på vedspisen och primusköket.

Hur de tände fotogenlamporna om kvällen, hur de lyssnade på schlagerskivorna på resegrammofonen och hur de sedan bäddade åt sig i utdragssoffan.

Och hur familjen trängde ihop sig på 16 kvadratmeter över sällskapsspelen inomhus när det regnade (men det gjorde det ju aldrig på den tiden, eller hur?).

Barnens lekar, utomhussysslorna och umgänget med grannarna får vi tänka oss...

Stugan är utrustad med tidstypiska möbler och föremål, som levt sitt liv i Årsta Havsbad, skänkta av sommarstadens nutida invånare.
________________________________________________

Sportstugemuseet Årstastugan har möjliggjorts genom donationer och hjälp från följande organisationer och privatpersoner:

Sonia & Evert Jalke
som skänkt sin stuga

HSB Stockholm
som bidragit ekonomiskt samt ställt tomten till förfogande

Många Årsta Havsbadsbor
som donerat föremål

Stockholms Läns Museum
som bistått med råd och uppmuntran
_______________________________________________

Välkommen till sportstugemuseet 
Årstastugan
Adress: Torget, Årsta Havsbad
Resväg: väg 73 mot Nynäshamn, tag av mot Årsta Havsbad, eller pendeltåg till Västerhaninge, buss 846.
Visning efter överenskommelse med Richard Roosvall, telefon 0709-62 45 64 eller 500 22 907
Årsta Havsbads samfällighetsförening
Box 32 • Torget 1 • Årsta Havsbad
136 91 Haninge
_________________________________________________

Ett par interiörbilder:

  

Årsta Havsbad bildades 1929 på HSB:s initiativ. Dess dåvarande chef, arkitekt Sven Wallander, var visionären och iscensättaren av den bärande idén: att med enkla medel och till rimlig kostnad erbjuda människor med begränsade ekonomiska resurser välbehövlig avkoppling från trängseln och osundheten i storstaden. Frisk luft, stärkande bad, vacker natur, en egen täppa och en enkel sportstuga för den dåtida korta sommarsemestern var för de flesta på tjugotalet endast en dröm. Trädgårdsodling, bärplockning och husbehovsfiske hade också sin betydelse för mellankrigstidens folkhushållning.

Ekonomin avgörande

Tanken var att stugorna, standardiserade och praktiska, skulle ägas, medan de små tomterna skulle arrenderas till en låg och på livstid tryggt fastställd kostnad. Invånarna i fritidssamhället skulle erbjudas bekvämlighet i form av service och goda kollektiva kommunikationer. Fria lördagar var ännu inte uppfunna och det var få förunnat att äga en bil.

Från väglöst land till tätort

Det var ett socialt engagerat program, anpassat till dåtida behov och möjligheter, som drogs igång på den 300 tunnland stora råmarken utmed Horsfjärden. Gamla vägen från Årsta slott till Vitsåns mynning var dittills enda farbara väg, men snart bröts ny väg genom det som skulle bli en växande tätort.

I den första etappen stakades 400 tomter på mellan 700 och 1000 kvadratmeter ut mellan nyanlagda slingrande vägar, över sandåsar och bergknallar, skogspartier och stränder.

Örlogsstationen, liksom de fåtaliga invånarna inom Alvsta och Stadsberga i Väster- och Österhaninge socknar, skulle få många nya grannar!

Stugor och service

Ett tiotal enkla men praktiska sportstugemodeller serietillverkades vid HSB:s fabrik och restes på de nystyckade tomterna. Stugorna fanns i två versioner: sommarbonade eller oisolerade, allt efter köparens behov.

För dem som föredrog tältstandard fanns ett antal så kallade campingstugor vid Barberarstigen. Dessa enkla masonitlådor liknade fyramanstält, ehuru något mer motståndskraftiga mot blöta somrar. och hyrdes ut säsongsvis.

Utmed Torgvägen anlades stugbyar för veckouthyrning till Dagens Nyheters respektive Albert Bonniers personal.

Sommarvattenposter och gemensamma torrklosetter fördelades inom området. En materialgård försåg den gryende gör-det-själv-rörelsen med virke och spik, färg och tjärpapp.

Fast förvaltning

HSB hade fast anställd personal året om, som bodde i längorna vid Torget och arbetade med anläggning och skötsel, såsom sop- och latrinhämtning med häst och vagn från de gröna kollektiva torrdassen.

Befallningshavaren härskade med järnhand över sitt rike, från kontoret i Torgbacken hade han uppsikt över de nyblivna ”asfalttorparna”. Allt från Avverkning till Övermålning var strikt reglerat av markägaren, och ”förvaltar´n” måste konsulteras i det mesta som rörde förändringar. Området behöll därmed sin karakteristiska stil, med stående lockpanel, resliga furor och gröna pinnstaket.

Goda kommunikationer

Genom en donation asfalterades genomfartsvägen 1939 för att möta kraven från den växande trafiken. Snart ersatte en direkt busslinje till Ringvägen Nynäsbanans pustande tåg. På bussen trängdes nu sportstugefolket med resenärer till det mer mondäna Utö, som nu fått buss- och ångbåtsförbindelse med Stockholm via Årsta Havsbad.

Torget — mötesplatsen och samhällets ansikte utåt, platsen vid vars pump man på småstadsvis samlades för att hämta sitt vatten och för att skvallra — utformades som en rektangulär piazza, begränsad av strama solgula trälängor med utskjutande baldakiner och av en bred stentrappa mot havet, samt möblerades med en springbrunn omgiven av susande pilar.

Varierat butiksutbud

Vid Torget idkades sällskapsliv och köpenskap. Här vände bussen, här fanns postkontor, bageri, charkuteri, frisersalong, bensinstation och kiosk samt butiker för livsmedel och fotoartiklar. Här bedrevs torgmarknad, där odlare och fiskare från Betania, Snapp-udd och Spjutsund sålde färska morötter i knippen och nattfångad strömming uppvägd på besman. Om sommarkvällarna samlades ungdomen här under pilarna.

Även på andra håll inom området växte affärer upp. Under skilda epoker levde en Konsumfilial (det nuvarande Klubbhuset) och en kiosk vid Karlslund, en privat lanthandel vid avfarten till ångbåtsbryggan, en mjölkbutik vid Runda plan, ännu en kiosk vid Flottans plan och ett kafé vid Berga bro.

Under många år var en minigolfbana, belägen vid nuvarande Videnäsvägen, en samlingsplats för alla åldrar.

För sport och fest

För de sportsligt aktiva anlades tennisbana, fotbollsplan och båthamnar. Den långa sandstranden rensades från klappersten och utrustades med badbryggor, trampolin och omklädningshytter. Under de på 1930-talet årliga Årstadagarna arrangerades tävlingar mellan lokala och externa deltagare i simning, fotboll, tennis med mera. Segelsällskapet Vikingarna anordnade regattor på Horsfjärden, och det dansades på den nyanlagda dansbanan nere på plagen, som man på franskt manér benämnde sandstranden.

I bergen bortom Karlslund uppförde ungdomar och frivillig arbetskraft ett "Kollo", där ett åttiotal storstadsbarn varje år erbjöds några månaders sund sommarvistelse.

Rikt föreningsliv

Årsta Havsbads nybyggare, som mestadels rekryterades från Stockholms HSB-föreningar, var vana vid föreningsliv och kollektiv strävan. Detta odlades flitigt: arrendatorerna bildade redan 1930 en stugägarförening för att föra arrendatorernas talan gentemot markägaren. Årsmötena var ofta livliga när HSB ville höja årsavgiften med någon krona för sommarvattnet m.m.

Stugägarföreningen inledde bland annat utbildning i den då ej utbredda men "särdeles välgörande simkonsten", och arrangerade ett gemensamt midsommarfirande med hästdragna lövade skrindor, folkdans och lekar.

Andra föreningar bildades så småningom för båtlivet, tennisen, fisket med mera. Genom frivilliga bidrag och arbetsinsatser anlades på 50-talet en modernitet: en Ungdomsgård, där Årstaungdomen kunde samlas. Människor engagerade sig i föreningsliv, umgänge och dans.

Ett lyckat experiment

Årsta Havsbad blev uppmärksammat, populärt och attraktivt, ett banbrytande socialt experiment i en tid då skärgårdssemestrande var förbehållet välsituerade eller pensionatsgäster. Även om vissa rynkade på näsan åt dess karaktär av koloniområde eller kollektiv — ”700 villor för småfolket”, som HSB-reklamen löd — blev, och är, Årsta Havsbad ett lyckat resultat av dess skapares framsynta initiativ och varaktiga intresse.

På 1990-talet befäste Årsta Havsbadsborna Sven Wallanders minne med en väg i området.

Denna film från 1929 hittades på nätet!

Den är 13 minuter lång och av dessa visas Årsta Havsbad i 8 minuter.

 https://youtu.be/_8yZRlHQnDo">https://youtu.be/_8yZRlHQnDo

 

 

" width="480" height="360" frameborder="0" style="position:absolute;width:100%;height:100%;left:0" allowfullscreen>
 

Om vårt vatten

Vatten på 1940-talet

Har på lediga stunder roat mig med att ta reda på lite fakta om vårt vattensystem. 1948 fanns i området drygt 700 stugor. För att försörja dessa stugor samt hotellet fanns 4 bergsborrade brunnar, vid Flottans plan – Hotellet – Torgvägen – och Barnkolonin. Dessutom fanns flera mindre brunnar med handpumpar på olika ställen i området.

Vattenledningarna var av asfalterade stålmuffrör i huvudledningarna, samt av smidesjärnrör i serviceledningar till tomterna. Gamla material som inte längre används.

Tänkvärt är att 1948 användes mindre än 100liter vatten per dygn i normalhushållet. Hur långt skulle detta räcka idag?

För vårt vattensystem byggdes 1948 två vattenreservoarer på vardera 50m3 för totalkostnad av 10.000kr, mycket pengar på den tiden. Och enligt gamla handlingar ansåg man att man därmed hade tryggat vattenförsörjning med mycket god marginal för framtiden. Handlingarna är upprättade av Victor Jansa från Vattenbyggnadsbyrån (som sedermera blev VBB och numer heter Sweco VBB).

Mer vatten behövdes – 1970talet!

Nu räckte dock inte vattnet och på 1970-talet beslutades att bygga ut vattensystemet för att motsvara de utökade moderna kraven. 1975 projekterades nya sommarvattensystemet av Ing Sven G Hellgren, från Hägersten, på uppdrag av HSB.

För att klara behovet av vatten i området fanns numera 16 bergborrade brunnar som tillkommit under senare år. Av dessa var 10 med elektriska pumpanläggningar, samt 6 pumpar med handpumpar. Det befintliga rörnätet ansågs mycket otidsenligt. Det gamla vattenledningsnätet saknade vid 1975 helt reparationsdelar, det gick helt enkelt inte att få tag på längre. Det gamla vattenledningsnätet var dessutom inget rundmatningssystem, utan en mängd ledningar var lagda så att vattnet kunde stå stilla långa perioder då ingen boende fanns på plats och nyttjade vattnet. Detta gav i sin tur ett tidvis mycket ojämnt och varierande tryck på vattnet.

När man nu projekterade för det nya systemet hade vattenbehovet ökat till 300liter/dygn i normalfallet för denna typ av boende (200 liters ökning på 30 år). Man projekterade med en minsta överkapacitet på 50 liter/dygn och hushåll, d.v.s. att vattenverken tillsammans skulle klara en förbrukning om 350liter/dygn och hushåll. Denna kapacitet gäller än idag på vårt vattensystem och pumparna klarade detta.

1975 fanns ca 800 stugor i området. Det var redan då en mängd ”störningar genom vattning av trädgårdar, mm”. Vårt vattensystem har aldrig varit avsett för att använda till vattning av trädgårdar, något vi ser av varje sommar nu för tiden också – vanligtvis på söndagseftermiddagar/kvällar då många vattnar innan hemfärd.

Något som kan ses som lite intressant var att man så sent som 1975 skrev följande utlåtande: ”Inget behov av gemensamt avlopp anses föreligga.” Hur många hade inte ordnat avlopp vid denna tidpunkt? Var hade man tänkt att avloppsvattnet skulle ta vägen? Vid denna tid började dessutom de gemensamma torrdassen försvinna.

Åter till vattensystemet som projekterades, den beräknade kostnaden för hela arbetet, d.v.s. för vattenanläggningar, väganläggningar, parkeringsplatser och dagvattenavledning var 4 855 500kr. Detta uppdelades sig enligt följande:

- vattenanläggningar                                                                          2.168.525kr

- väganläggningar                                                                              1.407.800kr

- parkeringsplatser                                                                               380.000kr

- dagvattenavledning                                                                              50.000kr

- projektering och kontroll                                                                     280.000kr

- oförutsett ca 10%                                                                               423.675kr

- mervärdesskatt 3,09%                                                                       145.500kr

Slutkostnaden blev dock ca 11.000.000kr då alla ändringar samt extra- och tilläggsarbeten inkluderats. Skyddsområden för våra vattentäkter hade en stor del i denna fördyring.

Skyddsområden för vattentäkt – ej att förorena eller gräva i!

1975 upprättades förslag till skyddsområde för våra vattentäkter. I förslaget för skyddsföreskrifterna angavs följande:

”Inom skyddsområde skall gälla följande:

  1. Förvaring, transport och hantering av brandfarliga varor ävensom skyddsanordningar för stationär maskin samt motorfordon mm skall ske enligt förordningen om brandfarliga varor.
  2. Förvaring, transport och hantering av smörj- och transformatoljor, tjärprodukter, fenoler, organiska lösningsmedel, gifter, dammbindnings- och isupptiningsmedel samt vissa industriella råvaror, produkter och avfallsämnen skall ske på sådant sätt att grundvattnet inte förorenas.
  3. Förekommande spill eller läckage som utgör risk för vattenförorening skall omedelbart anmälas
  4. Avloppsvatten får inte släppas ut på eller i marken. Avloppsledningar och tillhörande brunnar skall utföras av tätt material och med täta fogar.
  5. Schaktning får inte ske till lägre nivå än ca 3 m över högsta naturliga grundvattenstånd.”

samt många fler punkter som idag är överspelade.

Detta berör ett antal fastigheter i området fortfarande, ibland har dess ägare mer eller mindre bra kunskap om att deras fastighet befinner sig inom skyddsområde. Bilderna visar var skyddsområden finns i vårt område.

Från Flottans plan till Torget.

Karlslundområdet

Byggstart för nytt vattensystem – nu sprängs det!

1977 hade man projekterat färdigt och entreprenadarbetet handlades upp. Undertecknad har läst samtliga arbetsmötesprotokoll från tiden det begavs sig, även besiktningsprotokoll och ritningar. Mycket intressant finns att läsa, t.ex. beslut om att Båtstigens standard ska höjas så att ”t ex barnvagn eller schoppingkärra kan dras”. Undrar hur standarden var innan? Många av Er kommer säkert ihåg.

Det hölls ”arbetsträffar” var tredje/fjärde vecka under hela entreprenadtiden (1977 – 1981). Sommaren 1977 var mycket regnig varför man fick stora problem med fyllnadsmassor på en del ställen och förseningar uppstår. Dagvattenledningar kompletteras på ett flertal håll, bl.a. vid Skutvägen och Karlslundsplan. I oktober 1977 spränger man på Briggvägen, Fregattvägen och Gondolstigen, bergmassor tippas vid den blivande p-platsen på Torget. Tippning av bergsmassor sker också till Båtklubbens behov för att kunna anlägga bryggor, bl.a. vid Sjövreten men också till ”helikopterplattan” vid Vår Bostads väg.

I december 1977 fortsätter man att spränga, bl.a. vid Tennisstigen och Mellanstigen, fortsätter därefter i januari 1978 att spränga, fortfarande vid Tennisstigen men också vid Ringvägen (S Wallanders väg).

Gatu & Väg AB som är entreprenör, fortsätter med arbetena så länge det går in på vintern, men en hel del arbeten blir avbrutna pga tjäle, bl.a. gångvägen vid sjön vid Sjövreten. Man beslutar dock att spränga vissa sträckor under vintern och att lägga dessa massor vid soptippen.

Rädda våra staket!

I februari 1978 konstateras att sprängningsarbeten orsakat skador på häckar, staket och träd, fortsättningsvis monteras staket ned under tiden sprängning sker i närheten. Under hela entreprenadtiden finns endast klagomål från två stugägare om träd mm som man vill ha ersättning för, den ena säger sig ha fått tre tallar förstörda – den andra påstår att syrénbuskar mm har blivit förstört, något som tillbakavisas av entreprenören efter besiktning.

Vid Barberarstigen läggs under våren ned vattenledning, denna måste dock läggas grundare än vad ritning visar varför denna ledning kompletteras med el-värmekabel.

1978 läggs septiktankar ned för förvaltarbostaden samt förvaltningskontoret (expeditionsbyggnaden), Sådana tankar får man inte längre tillstånd för i området.

I maj spränger man på Torgvägen och lägger ledningar på Arkitektvägen och Ringvägen, man iordningställer även parkeringen vid Badparken. I juni spränger man på Utsiktsvägen för att under hösten 1978 fortsätta sprängningarna på Bergastigen, Gålöstigen och Bollstigen.

Nu börjar det bli mer och mer vanligt att staket blir skadade vid sprängningsarbetena, varför man gör en undersökning av hur mycket staket som kan komma att bli skadat vid sprängning och schaktning. Man kommer fram till att ca 10.000lpm staket kan komma att förstöras, varför det mesta bör monteras ned innan sprängning alternativt lagas efter.

Under hösten fortsätter arbetena längs Båtstigen, Fiskarstigen, Parkvägen, Utsiktsvägen, Typografstigen samt vid ”Nordells tomt”.

Elektriciteten får ge plats för vatten

I januari 1979 konstateras att en stor mängd av de elkablar som lagts på 30-40 talet (blymantlad kabel) måste flyttas till förmån för sprängning för de nya vattenledningarna. De elkablar som flyttas läggs nu i plastkabel, delvis med större ledningsarea. I april 1979 läggs dräneringsledning längs Djupdalsvägen och Rönnskärsstigen som ansluts till nedlagd dagvattenledning.

Nya vattenverk

HSB får under våren bygglov för vattenverken (Badvägen och Elektriska gatan) och dessa byggnader handlas upp och påbörjas. Nedan finns en ritning över vattenverken. Där syns vilken del som vattenreservoaren finns i och hur stor mängd vatten som kan magasineras där. Till vattenverk 1 (Badvägen) är 5 vattenpumpar (brunnar) kopplade och till vattenverk 2 (Elektriska gatan) är 4 pumpar (brunnar) kopplade. De år som vi köper vatten från kommunen, pumpas detta till vattenverk 1. Mellan de två vattenverken finns ingen fast gräns för vilka stugor som försörjs, genom att ändra ventilinställningar kan försörjningsgränser flyttas inom området beroende på tillgång till vatten och förbrukning. Detta har underlättats betydligt efter de senaste ventilbyten som gjordes vintern 1999/2000, vilket medför bl a att vi kan minska vårt behov av att köpa kommunalt vatten via Berga.

Vattenverken magasinerar ca 100m3 vatten vardera. Detta hjälper till att utjämna vattenbehovet över dygnen/veckorna, eftersom det vissa dagar vissa tider går åt mer vatten och andra tider andra dagar går åt mindre. Då reservoarernas vattennivå har sjunkit till 25 % av volymen, slås pumparna som försörjer området automatiskt av till dess att acceptabel nivå med vatten uppnåtts igen. Fulla, och utan påfyllning, kan reservoarerna teoretiskt sett försörja 570 stugor under ett dygn med normalförbrukning (350liter).

Idag har våra vattenbrunnar tillsammans en maximal kapacitet på ca 270 m3/dygn. Teoretisk sett kan vi alltså fylla upp båda vattenverkens reservoarer på mindre än ett dygn.

Tillbaka till augusti 1979 har man dragit ledning över tomt nr 854 varför ”erforderligt grusmaterial samt 3 lass jord” ska levereras till tomten för återställning av tomtinnehavaren. Så skedde på fler tomter där man var tvungen att dra ledning över tomten.

På Segelstigen läggs en vägtrumma för dagvattenavledning vid lågpunkt, denna trumma byttes under sommaren 2000 då den gått sönder av trädrötter och annat.

Under hösten 1979 byggs vattenverken färdigt och man river de tidigare cisternbyggnaderna. Någon har dock stulit motorskyddet vid pump 6 och nytt sådant får införskaffas.

Stugägarföreningen har åsikter om utslagsvaskar!

Årsta Havsbads stugägarförening lämnar i februari 1980 ett förslag till åtgärder som avser ”Posten, Molins lägenhet, Simlärarebostaden, HSB:s expedition och personalutrymme, pannrummet, Kenneth Anderssons lägenhet, Fd fotolokal och fd charkbutik och damfrisering”. De flesta föreslagna åtgärderna accepteras av HSB och genomförs.

I juni 1980 är vattenverksbyggnaderna och pumpöverbyggnaderna färdigställda för slutbesiktning, åskan har dock slagit ut larmfunktionerna i bägge vattenverken. Ett fel som återkommer en månad senare vid nästa besiktning, och man får ändra installationen så att detta inte händer igen.

I mars 1981 fastställer slutligen Länsstyrelsen ”skyddsområde med skyddsföreskrifter för grundvattentäkter” med samma innehåll som fanns i förslaget.

Hur är det idag?

Nu har det gått närmare 25 år sedan vårt vattensystem byggdes. Kapaciteten räcker inte riktigt till längre, det är ett skriande behov av gemensamt avlopp (kommunen hotar med kommunalt VA). Vad är normalförbrukningen för en stuga idag kan man fråga sig? Några uppgifter för stugan (hushållet) finns inte att få tag på idag, däremot sägs att vi gör av med 190liter/person och dygn. Om detta stämmer har vi ett vattensystem som klarar 1,85 person i varje stuga, räknar vi bort vattentoaletten (som vi i de flesta fall saknar), kan vi klara drygt 2 personer per stuga och dygn.

Var rädd om vattnet!

Hushållens vattenförbrukning hämtad från Naturvårdsverket

Liter / person / dygn

Källa: Environmental signals 2001

Eva Söderstedt

Oktober 2001